Dagen började med att jag slog upp ögonen och kände "oboy vad den här dagen kommer suga!" Tog min vanliga promenad till jobbet och knatade på som vanligt. Och utöver att mitt finger från gårdagen bultade på så har dagen gått ut på att jag krockar och klämmer mig på allt. Jag kom på mig själv redan efter första timmen att jag utsett min syndabock för dagen och alla dessa små saker som han normalt sett får mig att skratta åt var rena irritations momenten idag. Såg ingen anledning att utsätta mig onödigt länge för denna pina och flexade ut så fort som möjligt. Undertiden jag gick där lunkandes hemöver kände jag tårarna brände till bakom ögonen när jag tänkte på stavelsen PMS, kunde inte göra annat en att skratta med mig själv, hur kan en människa bli så ur balans och så fruktansvärt trasig under en dag i månaden?! Slutade med att jag köpte mig en divan soffa, grillad karre och tapas del mar.
Efter att jag mött upp min pappa som hjälpte mig att frakta hem soffan, gick vi till Nettos livs där jag bjöd honom på glass och vi gick ner till hamnen och kollade på båtarna. Nu hade mitt depressiva beteende lugnat ner sig och jag hade tårarna under kontroll.
När jag senare traskade hem över hörde jag bara en tanke snurra runt i mitt huvud om och om igen:
Min pappa är den bästa mannen i mitt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar